jjennyli

Att jag inte har skrivit ett ord här på väldigt länge känns deprimerande. Men å andra sidan har jag aldrig tid. Just nu styr jobbet mitt liv (va, har ni hört det förr?) men det är sant. Jobbar mer än jag andas. Men ibland har jag tid med detta. Typ som nu då min andra halva har åkt iväg för att fiska. Kul för han, tråkigt för mig (för han också såklart, men som plåster på såren får han fisk och semester). Det är skrämmande hur sängen kan kännas så stor och hur middagar kan kännas så tomma  utan en människa. När hände detta liksom? När hann jag falla så handlöst för en människa, så mycket att jag känner mig tommare än vanligt varenda timme utan denne. Det hade jag ju aldrig planerat. Verkligen inte. Men jag antar att det är då det händer.  När man inte planerar något alltså. Typ som samtalet jag hade med två goda vänner ikväll. Kanske mitt liv helt plötsligt tagit en annan vändning? Ja, det får vi se. Är ju inte alla gånger så tuff som jag tror att jag är. Någonstans på vägen blev jag en fegis. Eller jag skulle inte kalla det fegis. Mjukis kanske. Det känns lite bättre psykiskt för mig. Nu pratar jag i gåtor och ni fattar ingenting, kanske vissa av er. Det betyder bara att ni känner mig väldigt bra. Eller i alla fall  så är ni intresserade av mitt liv, eller så är det så att jag är intresserad av att dela med mig av mitt liv till er. Ni bara måste lyssna "mm, joo jamen precis." efter 19 år på jorden har ointressanta samtal blivit en enkel match att spela intresserad av. Oj, nu trasslar jag in mig själv. Nitton år. Känner mig lillgammal. Ni vi avicii's låt, "I can't tell where the journey will end
But I know where it starts, They tell me I'm too young to understand They say I'm caught up in a dream. lalala
So wake me up when it's all over When I'm wiser and I'm older lalala didn't know I was lost" Lite så känner jag mig. Vill växa upp, men samtidigT? njaa. Vill egentligen bara ha en plan. Vill kanske vara lillgammal resten av livet. Skulle helst vara 13, men med kunskaper och möjligheter som en 25åring. Nu lägger jag av. Tänkte tacka er som läst detta mystiska inlägg men samtidigt kändes det ju bara löjligt med mina få läsare. Nu har jag i alla fall något att titta tillbaka på och minnas att natten mot den 17 juli hade jag för mycket planer, för stor säng och samtidigt som tiden inte räckte till hade jag tid med det mesta.